Stipendiater 2026
– Stiftelsen Anna-Lisa Thomson Till Minne

Sofia Andersson
Kungl. Konsthögskolan i Stockholm
För en målerisk gestik som visar att en motivsfär som landskap rymmer en outtömlig potential. Den storslagna och majestätiska vyn kolliderar elegant med ett djärvt beskuret bildutsnitt i en helhet som i olja, tusch, pastell, kol och grafit på en uppsjö av material bygger en bro mellan måleriets långa historia och vår samtid. Ögats förmåga att se och registrera silas genom hjärna och hjärta för att genom handens rörelser materialiseras på underlaget. Ett vackert konstaterande om att de intressanta motiven kan finnas på de mest oansenliga och oväntade ställen. Att måla på ett spännande sätt är att äga den egna blicken.

Maria del Mar D’Amato
HDK-Valand – Göteborgs universitet
För en performance där sensualitet, nyfikenhet och obehag varvas sömlöst i en poetisk dans. Med till synes enkla medel kastar del Mar D’Amato om blickens narrativ och utmanar därigenom både betraktaren och seendet i sig. Genom att förflytta sig rumsligt i nyckfulla växlingar mellan ljus och mörker löser hon upp gränsen mellan subjekt och objekt; i dess ställe uppstår ett suggestivt och självrannsakande spänningsfält som uppdagar dolda, kanske oönskade, insikter om jaget. Hur förhåller vi oss till vår egen blick, och hur känns det när den kastas tillbaka mot oss?

Dimitra Konstantinidi
Konstfack
För en rumsligt djärv och påträngande textil installation som, utgående från den antika kolonnens form, väver samman offentlig, privat och allmänmänsklig historia. Akropolis stolta karyatider har rötter som sträcker sig tillbaka till det som brukar beskrivas som den västerländska civilisationens vagga, men får här en förnyad och dubbel funktion som iakttagare av en myllrande, ständigt föränderlig tid och verklighet. De sex vita textilpelarna som är det första en betraktare möter rymmer ett direkt överväldigande handbroderat inre som lustfyllt pekar på både utmaningar och hopp. Ett stort berättande!

Fey Tewedros
HDK-Valand – Göteborgs universitet
För en skakande, effektiv rörelse mellan det visuellt direkta och det svårgripbara. Från en lyhört, rytmiskt sammansatt video som genom ett axplock av svart historia visar att alla försök att bygga ett fungerande narrativ måste börja i en vägran av välja bort aspekter, vilket vithetsnormen stipulerar, till konceptuellt komplexa sammanställningar av ord och intellektuellt utmanande tankegods. Glädje, skönhet, grymhet och sorg måste finnas i allt historieskrivande som vill agera motmakt. Dessutom i nära, men självständig relation till det postkoloniala uttryck som hör till det mest intressanta den internationella samtidskonsten har att erbjuda. 

Tin Åling
Konsthögskolan vid Umeå universitet
För en serie ömsint skapade verk med dråpliga scener från det badhus där konstnären arbetat som badvakt. Med en dagbok och ett fanzine som komplement berättar hon i ett antal handtuftade bilder om livets vardagligheter och märkvärdigheter. Den mänskliga interaktionen skildras irriterande, normbrytande och stökig, men får en mild framtoning genom den omsorgsfulla tekniken och det mjuka materialet. Den konstnärliga intentionen framstår som alltigenom kärleksfull och förlåtande. Mot alla oss människor.